Min förlossnings story med bebis nummer 3!
Jag älskar ju att läsa andras stories om hur deras förlossningar var och jag har delat mina 2 andra förlossningar för er också. Tycker det är himla fint att gå tillbaka och läsa, och spara och kika på i framtiden! Här kan du läsa min storie med Charlize och med Luiza ifall du är intresserad! Ok, here we go!
Jag hade ju fått igångsättning med bebis nummer 3 för att vår situation ser lite annorlunda ut idag än vad den gjorde med tidigare barn. Min man, som säkert många vet är fotbollsspelare på professionell nivå och bor för tillfället i Turkiet och spelar fotboll. Tidigare så har vi alltid hängt på honom och farit runt klubbar och länder men när det var dags för spel i Turkiet för 3 år sedan så bestämde vi oss för att stanna hemma och pendla till varandra. Charlize, vår äldsta hade precis börjat skolan så det kändes helt enkelt som det bästa beslutet just då! Iallafall….
I väntan på värkar….
Tisdagen den 3/3 så åker jag och min man in mot sjukhuset för en planerad igångsättning. Tänk att han hann hem, jag trodde nämligen att lillebror skulle komma mycket tidigare än på själva igångsättningsdatumet, hehe. Åkte ju tom in på falsk larm i vecka 37 för värkar och ont i rumpan, hehe. Kom in till Varbergs sjukhus runt halv elva på morgonen och där fick jag sitta ner och vänta in en doktor som skulle undersöka mig och prata lite mer om en eventuell igångsättning. Förlossningsavdelningen var full så jag märkte ganska fort att vi skulle få vänta. Doktorn började titta och känna på mina hinnor och visst var dom mjuka. En ganska obehaglig känsla att röra vid dom. Ett tryck på något vis. Gjorde inte ont men var obehagligt. Iallafall, efter det så gick vi och käkade och vi bestämde oss för att ge oss ut och promenera, för att gå igång något. Väcka bebis! Åkte hem till tjejerna i Kullavik och fick ny tid hos doktorn vid 16! Tillbaka på sjukhuset så hade jag äntligen fått ett rum och en plats inne på förlossningen så det betydde ju att det var på G. En liten lillebror skulle snart få se dagens ljus. Fick byta om till den fina sjukhusrocken och nättrosorna med enorma bindan, hehe. Undersöktes och vi bestämde oss för att ta hål på hinnorna och efter det vattenfallet som kom då så satte värkarna igång ganska så ordentligt. Satt och guppade på min pilatesboll jämte min man, fortfarande med hanterbara små värkar som kom ungefär var 5:e minut. En sköterska kom in och informerade mig om olika bedövningar och lustgasen som sedan blev mitt val. Konstigt det där med lustgasen. Har en hatkärlek till den! Hon kollade också om jag var öppen något och jag var fortfarande 4 cm öppen, som vid besöket på morgonen! Tiden gick, värkarna blev mer intensiva. Barnmorskan baddade min panna och min man pressade mina knän mot min mage (var himla skönt) när värkarna kom. Lustgasen satt fast mot mitt ansikte för värkarna var konstanta och hela tiden där. Runt 22 tiden så var jag tvungen att andas mig igenom dom. Fy fan vad vidriga dom kan vara. Där och då bestämde jag mig för spiral bedövning och den var magiskt mot värkarna men gav ett ordentligt kli på hela kroppen, som ett enormt myggbett ungefär, hehe.
På mitt bröst. För 1.a gången. 3-barns mamma. Nyp mig!
Barnmorskan sa till mig att jag nu var öppen 6 cm men att det kunde dröja. Jag är en optimist och trodde på bebis innan kl 24 och midnatt. Det trodde inte barnmorskan, hehe. Vid 23 så säger jag till min man att jag känner ett tryck där bak och ringer på klockan. Barnmorskan gör en koll och utbrister; herregud. Du är öppen 9 cm och en liten bebis på väg! Fick panik för där efter så gick allt så fort. Krystvärkar på nolltid och ett enormt tryck där nere. När barnmorskan sedan säger, håååååålllll tillbaka honom, pressa inte och tryck inte så trodde jag att jag skulle avlida av smärtorna. Det går fan inte att beskriva. Känns som att man ska bajsa ner sig vilket man säkert gör också, hahaha och dö samtidigt.
Sköterskan utbrister, jag ser och känner på ett litet blond huvud och då skrattade jag och min man högt. Vi har aldrig fått några blonda barn för båda tjejerna har varit kolsvarta i håret när dom kommit ut. Såklart lillebror ska vara märkvärdig, hehe. Efter kanske totalt 10 vidriga krystvärkar och bitande i mitt täcke så tittade han ut. Vår SON!
Så perfekt och fin, ljuvlig och söt så låg han där på mitt bröst och spejade, spanade och myste. Inte ett ord sa han. Så nöjd och snäll!
I pappas famn <3
Vikten hamnade på 3480 g och stolta 51 cm!
Kärleken till dig och dina systrar är obeskrivlig och jag kan inte ens ta på den. Så mäktigt och stort. Att föda barn är fan det vidrigaste, jobbigaste men ändå coolaste och vackraste jag varit med om. Vill bara göra om det igen, igen och igen. Min man är tokfärdig nu och jag skulle kunna tänka mig en till igen, bara för att få göra om det!
Zack, välkommen till världen!
Så liten och pluttig!
KRAM och kärlek, Tilda
